Via Ferrata i Frankrike
I oktober var jag nere i Frankrike och Italien, tillsammans med mina kurskamrater på Vildmarksguideutbildningen, som jag går parallellt med annat i mitt liv just nu 😊🥾. Vi som åkte ner, var de som hade sökt och blivit antagna till den såkallade Sommarfjällsspecialiseringen, dvs arrangerande och genomförande av krävande vandringar i fjäll och alper.
Yes 😊. Det var fantastiska vyer och ett fantastiskt väder!
VIA FERRATA
Vad är en Via Ferrata? Man kan likna det lite vid en kombination av vandring och klättring. Olika Via Ferrata-leder graderas olika enligt svårighetsgrad. De lättaste är som lite knepigare vandringsstigar med partier av vajrar i berget, där det är som smalast. De svåraste är riktigt avancerade leder, vilka kräver mycket armstyrka, teknisk skicklighet och erfarenhet. De har stora överhäng och riktigt svåra partier.
Så här skriver den certifierade bergsguiden José Carlos Iglesias:
VAD ÄR EN EN VIA FERRATA?
Europas via ferrator attraherar varje år ett stort antal individer som vill njuta av bergen utan att behöva någon större kunskap om klättring och inte heller en stor mängd utrustning. En via ferrata är en klätter-/vandringsled som går i brant terräng och är utrustad med vajrar, metallsteg och ibland stegar, för att underlätta framkomsten. En via ferrata är ett mellanting mellan vandring och klättring då det ofta utförs i brant, nästan vertikal, terräng men ändå inte kräver den utrustning och kunskap som klättring kräver.
De första via ferratorna konstruerades i Alperna och Pyrenéerna under 1800-talet. Först under andra världskriget blev de viktiga, då de hjälpte förband att nå tidigare onåbara områden högt uppe i bergen.
Fram till år 1917 stred de italienska och österrikiska trupperna i Dolomiterna för att få kontroll över bergstoppar, där de byggde torn för observation och eldstrid. De monterade flera kilometer av fasta rep, stegar i trä och räcken för att nå upp till topparna i den svåra terrängen. Efter andra världskriget byttes dessa ut mot stålvajrar, metallsteg och metallräcken för att bibehålla lederna.
Nuförtiden underhålls många via ferrata av olika klätterklubbar eller andra föreningar. För att klättra vissa via ferrator kan det behövas ett tillstånd för att klättra, ett tillstånd som man ibland är tvungen att betala för.
UTRUSTNING
Du har ett såkallat via ferrata set med sele och infästningskit med karbinhakar. De är dessa karbinhakar som du fäster i vajrar/steg. Viktigt här är att aldrig byta grepp med båda dina karbinhakar samtidigt, utan alltid, alltid bara en i taget! Byter du med båda samtidigt och just då tappar du greppet så kan du ju faktiskt falla flera hundra meter…
För mig, som har en arm som inte är hundra så är Via Ferrata ett sätt att kunna klättra i häftiga, vackra miljöer. Det är ju meningen att du ska använda benen så mycket som möjligt, och om leden inte hör till de mest avancerade så är det benen som ska göra grovjobbet och det passar mig utmärkt!
Några valde att vandra en led den här dagen, men de flesta av oss i vandringsspecialiseringen klättrade Via Ferrata den här dagen.
Det var en härlig känsla att nå toppen efter avklarad Via Ferrata 😊🥾.
En del bilder är mina egna, och så har jag lånat några av mina klasskamrater Anttu och Eva. Tack 😊🙏.
På bild nummer fyra i det här collaget ser du våra två lärare/instruktörer. Dels den duktiga, certifierade bergsguiden Rasmus Krogerus dels vår duktiga lärare Daniel Backman - tack båda två 😊🙏👌🥾!
