Vandring i Italien - upp till Monte Croces fantastiska vyer
Idag tänkte jag fortsätta berätta lite om det vandringsledarjobb som jag gjorde för Swett, i Italien i september i år. Det var en härlig kombo av vandring i de apuanska alperna i Toscana och i Cinque Terre 😊.
Den här dagen besteg vi Monte Croce (1.314 möh), som ligger i de apuanska alperna i Toscana. Mitt bland vackra marmorberg och gedigen grönska. De här bergen besökte t.o.m. Michelangelo på sin tid, eftersom marmorn här är i världsklass! Vit och väldigt formbar.
Längst ner här i inlägget hittar du lite mer information om marmorbrytningen här i de apuanska alperna.
På väg upp mot Monte Croce i de apuanska alperna i Toscana, tillsammans med mina härliga gäster från Swett.
Uppe på toppen (1304 möh) på Monte Croce fick vi njuta av milsvida vyer och välsmakande lunch, som vi hade fått med från vårt Rifugio, där vi bodde ett par nätter.
Här har jag också lånat några bilder från min trevliga gäst Karin - tack 😊👍.
Här tar vi en liten vilopaus, före den brantaste delen neråt tog vid. Sedan väntade en välförtjänt dusch (en snabb sådan - vi var 14 personer som delade på en dusch 😊, vi bodde ju som sagt på ett äkta rifugio här uppe i bergen 👍) och en härlig middag!
Det är som sagt marmor i världsklass som bryts här. Och det har man gjort i ett par tusen år! På sidan marble.com finns lite information och jag har fritt översatt den informationen och postar här 😊.
“De apuanska alperna (på italienska: Alpi Apuane) är en bergskedja i Toscana i Italien. Bergen kantas av vacker, vit Carrara marmor. The light colored stone gives the mountain range a look as though they are covered in snow year round. Den ljusa stenen ger bergskedjan ett utseende som om de är täckta av snö året runt.
Carrara marmor är ännu idag en av de populärare valen för inredning och skulpturer.
De apuanska alperna hyser mer än 300 marmorbrott. Dessa marmorbrott har utgjort källan för Carrara marmor i mer än 2000 år. Bergen sägs vara täckta av naturens “eviga snö”, p.g.a. den visuella effekten som uppstår av de glänsande vita brotten. De vita marmorbrotten ligger i dalarna Miseglia, Torano, Colonnata och Bedisano.
Vit Carrara-marmor har varit eftertraktad sedan 177 f.Kr. då romarna reste till Luni med slavar för att utvinna marmorn. Romarna skickade sedan marmorn till Rom, där den användes för att bygga olika palats och monument. Mycket av Rom hade varit tegelhyddor före Carrara-marmorn, som gjorde byggnaderna så vackra. Renässansen var en mycket populär tid för Carrara-marmor. Michelangelo använde till och med denna vita marmor för sina skulpturer. Michelangelo reste själv hit till området för att välja ut den bästa Carrara-marmor från Serra-ravinen. Serra-ravinen sägs ha den vitaste marmorn med tunna, mörka och gråa mönster som löper genom den.
På 1300-talet använde stenhuggare en teknik som kallas "Lizzatura". De använde träverktyg för att borra hål i stenen. Stenhuggare blötte träpålarna som sedan användes för att dela marmorn i sektioner. Stenhuggare tog sedan hjälp av oxar för att flytta marmorblock nerför bergskedjan. Vissa stenblock vägde upp till 40 ton vardera. Krut användes från cirka år 1570 av stenhuggare, efter att Markisen av Malaspina hade infört det i området. Denna process, att använda krut, visade sig vara för destruktiv för naturstenen och förvandlade mycket av den vackra vita marmorn till damm. Denna process är vad som resulterade i mycket av skräpet som ger Apuanska alperna utseendet av att vara täckta av "evig snö".
Idag använder man diamantskärare och stora bulldozers. Tack vare denna utrustning så bryter man mycket snabbare, får bättre arbetsförhållanden och det krävs en mindre arbetsstyrka än tidigare.”
