Joe Labero - what a Magician!

Bilden är från Drammens Teaters hemsida.

Och en grej till - jag säger bara wow! Har varit på Joe Labero i ett fullsatt Alandica (första föreställningen av fyra fullsatta som han gör här på Åland), kultur- och kongresshuset i Mariehamn, ikväll. Vilken underhållning. Har velat se honom i 20 år men det har aldrig blivit av - men nu. Och det var värt varje euro och cent.

Roade alla åldrar - vi var tex tre generationer. Sonen var givetvis med och så bjöd jag min mamma som tack för att hon alltid ställer upp och hjälper till. Maken lyfter som bäst 15 tons ankare med millimeterprecision utanför Skottlands kust så han kunde tyvärr inte komma med.

Inga bilder därifrån - eftersom hans butler på scen började showen med att berätta att alla som tog bilder skulle bli utsläpade och skjutna ;-). Nåja, men man hade säkert blivit ombedd att avlägsna sig och det hade jag inte lust att göra.

Men...gå och se honom live någon gång om ni har möjlighet till det.

Imorgon bär det av på M/S Cinderella på en säljresa över dagen. Godnatt.

Walking with Dinosaurs - mellaninlägg


I lördags var jag iväg på ett dagsjobb till Stockholm. Till Globen för att se Walking with Dinosaurs tillsammans med en buss full med barn och deras föräldrar. Som sagt - det är det som är en del av tjusningen - att jobben är så otroligt olika :-). Jag tänkte fortsätta berätta om mitt Frankrike-Italien-jobb men sticker in ett inlägg om dinosaurierna emellan.



Det var en jättefin show, med ljud, ljus, musik, dinosaurier i äkta storlek, fakta blandat med lite show.

Den bygger på BBCs miniserie Walking with Dinosaurs, som visades i brittisk tv första gången 1999. Den har gått här också och jag och sonen följde den med stort intresse när den gick!



Tyrannosaurus Rex med 'liten' unge (vi människor är är mycket mindre än ungen) måste förstås vara med i historien om en del av de dinosaurier som faktiskt gick omkring här på jorden i ungefär 200 miljoner år!


Scenografin var ganska enkel men väldigt effektfull och fin! Klicka på bilderna om du vill se dem i lite större format.

I furstefamiljen Grimaldis fotspår

Det här är Saint Nicholas Cathedral i Monaco där bla alla regerande furstar och furstinnor är begravda, mao även furst Rainier III och hans hustru Prinsessan Grace av Monaco som dog i en bilolycka med dunkla inslag 1982.

Prinsessan Graces grav inne i katedralen.

Furstepalatset i Monaco, där furst Albert II bor.

Vakt utanför palatset.

Prinsessan Carolines hus i Monaco.

Prinsessan Stephanies hus i Monaco.

Monaco Grand Prix -
ett inlägg för Formel 1-tokiga :-)

Hej,
Nu är det alldeles för länge sedan jag har uppdaterat här. Bättring sökes. Eftersom jag håller på och arbetar mig framåt på min senaste lite längre jobbresa så är dagens inlägg från den resan också.

Det här inlägget är mest för Formel 1-intresserade. Det är en liten film som startar på pole position för Monaco Grand Prix och följer en del av sträckningen. Och på slutet så har jag slängt in ett par andra klipp från Monaco i allmänhet.


video

Och så avslutar jag med lite kändisskvaller.

I det här huset - hela översta våningen - huserar den finska fd F1-världsmästarens Mika Häkkinens ex-fru och barn. Närmaste granne med furstepalatset och furst Albert II som bor där.

Monaco Grand Prix - F1 som kräver körskicklighet

Monaco Grand Prix lär ska vara det enda F1-lopp som körs till fullo på allmän väg. Det är en bana som kräver en hel del av sina förare. När jag och syrran var där för några år sedan så höll de precis på och byggde upp läktare och dylikt för det årets F1-lopp som skulle gå några dagar senare.



I det här huset - hela översta våningen - huserar den föredetta F1-stjärnan Mika Häkkinens ex-fru och barn. De är närmaste granne med Albert II och hans furstepalats.

Monaco och Monte Carlo - vilket är vilket egentligen?

Monaco och Monte Carlo. Folk slänger sig med det ena ibland och det andra ibland och är kanske inte riktigt säkra på vad som är vad. Så nu tänkte jag bena ut de begreppen lite kort :-).


Monaco - det är alltså namnet på furstendömet. Eller egentligen är det officiella namnet Furstendömet Monaco (franska: Principauté de Monaco; monegaskiska: Principatu de Munegu). Det är världens nästminsta självständiga stat (Vatikanstaten inuti Rom är mindre).

En lilleputtstat på knappt 2 km² med knappt 35.000 invånare (vilket betyder att det är en av världens tätast befolkade länder, eftersom hela landet är tättbefolkat). Landet är ett såkallat skatteparadis.


Så här säger wikipedia bla om Monaco:

Monaco är ett litet land i Europa, och skillnaden mellan staten och staden Monaco är uteslutande teoretisk. Staten består av bara en kommun. Men enligt konstitutionen 1911 bestod Monaco av tre kommuner:

  • Monaco-Ville, den gamla staden som ligger på klippan som sträcker sig ut i Medelhavet känt som Le Rocher (klippan) här finns palatset i Monaco.
  • Monte Carlo, främst bostadsområden och semesterområden och här ligger casinot i Monte Carlo i östra och nordöstra delen
  • La Condamine, det nordvästra området där hamnområdet ligger.

De tre kommunerna blev en år 1954 och fick istället status som att vara distrikt (”quartiers”) efteråt.

  • Fontvieille lades till som det fjärde distrikt, ett nybyggt område på mark återvunnet av havet på 70-talet.
  • Moneghetti blev det femte distriktet, skapat från en del av La Condamine.
  • Larvotto blev det sjätte distriktet, skapat från en del av Monte Carlo.
  • Saint Roman (inkluderar Le Ténao) blev det sjunde distriktet, också skapat från en del av Monte Carlo.

Därpå var tre nya distrikt skapade:

  • Saint Michel, från en bit av Monte Carlo
  • La Colle, från en bit av La Condamine
  • Les Révoires, från en bit av La Condamine

Ett nytt område som också ska återvinnas från havet kommer vara färdigt 2014:

  • Le Portier
Monte Carlo i sin tur är alltså en stadsdel i furstendömet Monaco. Det är i Monte Carlo som Casinot ligger och det är också i den delen som Monacos Grand Prix körs.

Reseledare - betald semester?


Bilden ovan är från filmen "Min stora feta grekiska semester/My life in ruins"
En del tror ibland att jobbet som reseledare eller rundreseledare är betald semester. Och jag kan förstå att det kan se ut så när man ser på det 'utifrån' så att säga. Men verkligheten är en annan ;-).

Nedanstående text dök upp igen igår (jag har sett den tidigare) och den är faktiskt ganska träffande. Skriven med glimten i ögat - men vad vi 'bör kunna' är sant :-).

De absolut flesta av oss (och jag är åtminstone en av dem) gör det ju för att vi faktiskt älskar det och tycker om att ge service, förmedla något, göra folk glada. Men det är klart att det finns stunder när man funderar varför man har gett sig in på det... Min senaste resa, som gick till Frankrike och Italien var tillsammans med en helt otroligt trevlig grupp, så det var faktiskt ett rent nöje.

Därmed inte sagt att det inte var mycket jobb trots det - men det gör inget - det är ju därför jag är där! Jag brukar säga att jag räknar aldrig med någon "fri tid" för mig själv. Blir det så, så är det en bonus, men jag räknar inte med det.

Det som jag gillar bäst i den här texten är just att den visar att det faktiskt inte 'bara är sådär att åka iväg på betald semester, inte kunna något, inte behöva göra något'. Enjoy.
Reseledare måste vara världens enklaste och framför allt roligaste arbete. Inte sant?
Tänk att få ha betald semester. Och inte krävs det någon särskild utbildning. En reseledare behöver inte kunna så mycket.
Utom språk förstås. Några års universitetsstudier i ett par olika språk är naturligtvis en bra grund. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom sjukvård förstås. Det är verkligen inte dumt om reseledaren är sjuksköterska eller läkare. För att inte tala om mentalvårdare. Reseledaren måste kunna svara på vilka mediciner som hjälper mot solsting, värmeslag och förfrysningar. Diarréer och förstoppningar måste kunna lösas. Enklare typer av hjärtsvikt, nervproblem samt givetvis akut alkoholförgiftning. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom juridik förstås. Vad får och framför allt vad får man inte göra i detta land? Vi skandinaver är vana att det alltid finns någon som talar om det för oss. Det skall reseledaren kunna. Får man smuggla äkta mattor, om man låtsas att man tror att de är oäkta? Får man gå nedför trappor utan att hålla i ledstången? Får man skratta utan hjälm och hur får man ut sitt ressällskap ur finkan? Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom historia förstås. Det är väl ändå skamligt att betala massor av pengar och inte få en guide som åtminstone har Alf Henrikssons kunskaper.Hade man velat läsa en massa själv, hade man inte valt en guidad busstur. Lite kan man väl ändå kräva. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom gedigen kunskap i matlagning och vin förstås. Några år i Grytthyttan skadar inte. När man reser till en ny plats vill man naturligtvis veta allting om traktens restauranger, vad som serveras, hur det är tillagat och vilket vin som passar bäst till vilken sorts mat. Har inte reseledaren varit på alla restauranger? Märkligt. Nej det är inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom psykologi förstås. De är alltid några resenärer som blir osams, drabbas av paranoia, eller försöker byta sin fru mot ett par kameler. Sådant leder ofta till psykodramer. Vem skall kunna lösa detta, om inte reseledaren. Att ha erfarenhet från dagis, mentalsjukhus och/eller socialarbete är inte dumt. Har man varit morsa eller farsa på stan, är det en fjäder i hatten. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom meteorologi förstås. Hur blir vädret imorgon? Är det någon idé att åka med på bussturen eller passar det bättre att sola? Hur blir vädret i övermorgon och hur är vädret hemma? Regnar det i Sala? Vet inte reseledaren det? Märkligt. Man har väl betalat för att få lite service. Nej, det är inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom flora och fauna förstås. Vad är det där för växt? Vilka djur rör sig i de här områdena? När blommar den här busken och vad heter den? Kan man äta de här bären?
Utom lite administration förstås. Det handlar om enklare typer av kontorsarbete, som att ta hand om växling, deponering av pengar, ordna utflykter, bilhyror och vespor, arrangera välkomstmiddagar, barnpassning, kontakten med huvudkontoret i Sverige, skriva rapport och fixa rum, när det finns några.
Nej, det är verkligen inte mycket man behöver kunna för att ha betald semester. Det känns skönt att veta att reseledaren inte är överbetald. De får ju mat och husrum.
En reseledare
SVD 1995

Cap Ferrat

På väg från Nice, som jag berättade lite om i det förra inlägget och till Monaco, som jag berättar om i nästa inlägg, så gjorde vi ett litet utsiktsstopp ovanför Cap Ferrat, miljardärshalvön.



Vet ni vad det här är? Jo, det är, enligt Helena, vår lokalguide, världens dyraste hus.

För den nätta lilla summan av 500 miljoner euro tänkte en rysk oligark bli ny ägare till det. Då ingår iofs också tomten som ni ser breda ut sig runt huset...men ändå... Men sen kom dåliga tider, även för oligarkerna (ok, sämre för dem då...) och inte ens han hade råd med det. Jag vet inte vem som äger det i dagens läge.


Jag och lokalguiden Helena tar en liten bensträckare. Och nu vidare mot Monaco.

Rundtur i Nice på franska Rivieran

Den här bilden är från Wikipedias sida om Nice och är tagen av W.M Connolley.

Den 3 oktober checkade vi ut från vårt hotell, Hotel Eden i Cannes. Vi styrde kosan österut, mot Nice, för en rundtur och ett stopp med egen tid där.

Nice är en stad med ungefär 400.000 invånare och 50.000 hundar. Hundarna påstås vara tränade att uppföra sig ordentligt och att inte skälla. Nice-borna (varav Helena, vår lokalguide är en av dem) menar att om man hör en hund skälla i Nice så är det antingen en rädd hund eller en italiensk hund :-)!

Jag följde med Helena på hennes favoritmarknad längs med Cours Saleya. Där fanns bla dessa fantastiska orkidéer.

Och i vitlök i mängder förstås! Vi är ju i Provence :-).

Blommor, som enligt Helena, vår lokalguide, blandas med köttfärs och äts. Lär vara riktigt gott.


Fisk på marknaden.


Ryska kyrkan i Nice.

Efter stoppet i Nice körde vi sedan vidare mot Monaco. Det kommer jag att berätta mer om i nästa inlägg. Au revoir!

Kvällspromenad genom Cannes


När jag hade fört tillbaka mina gäster till bussen, för hemfärd till hotellet så promenerade jag hem genom den ljumma, mörka kvällen. Några gäster tog också apostlahästarna till hotellet och det var en riktigt skön promenad.

Här spelades pétanque (som boule kallas här i Provence), en väldigt vanlig syn här nere.

Fullt med folk ute på alla små mysiga uteserveringar. Sorl och skratt.

Trångt och mysigt.

Tog bild av gatuhörnsskyltar för att minnas 'location' :-).

Kunde inte låta bli att fotografera ett skaldjursfat som en krögare stod och gjorde i ordning.


Och här ser vi ett annat fint skaldjursfat som det frossas från.

Trevlig middag på Auberge Provencale i Cannes


Vår andra kväll i Cannes åt vi middag ute på stan. Vi hade bokat bord på den äldsta restaurangen i Cannes, Auberge Provencale.

Den låg väldigt mysigt i en trång gränd och stämningen var trevlig.

Olivolja, som ju går bra till det mesta serverades i de här behändiga flaskorna, som går att köpa i vilket super marché som helst. Jag hann dock aldrig skaffa en sådan - synd, för man slapp det där förargliga oljespillet som ofta blir annars.

Som sagt, Cannes äldsta restaurang. Och hade tydligen varit favorit för många genom åren. De hade satt upp plaketter lite här och var, beroende på var olika kända personer haft sin favoritplats genom åren. Jag satt precis bredvid Errol Flynns gamla 'favvo-plats'.

Sean Connery har också varit (är?) stammis här.

Marché provençal, cours Massena - ljuvlig
matmarknad i Antibes


Efter vårt besök hos Fragonard i Grasse så fortsatte vi ner till Antibes. Där besökte vi bla Marché provençal den härliga matmarknaden med färger, dofter, smakprov och intryck :-).

Vilken lyx att få köpa kryddor så här! Rikligt, smakfullt, billigt, mängder.

Kryddor i långa rader.

Här behöver du inte fundera vilken sorts korv det är - bild&text talar om det.

Härliga smakprov hos många försäljare.

Pumpa!

Vägen från hamnen, där vi parkerat bussen, upp till matmarknaden gick genom mysiga kvarter.

Parfymtillverkning i Grasse


Ett av stoppen på vår rundtur idag (2 oktober) var Parfumerie Fragonard, vars ena fabrik och laboratorium ligger i Grasse.

Karta som visar var i världen som olika doftämnen hämtas ifrån.

Vår trevliga, duktiga ciceron Eira visar vilken sorts flaskor Fragonard buteljererar sina parfymer i.



Här ser vi den traditionella metoden för att dra doft ur tex jasmin. Det är genom att ha dem i fett. Jag kommer inte exakt ihåg hur mycket blommor som behövdes för en viss mängd eller hur ofta dessa byttes ut, innan fettet var doftmättat.

Efter att man genom någon speciell metod har dragit doften ur fettet sedan så använder man fettet till läppstift!


Fragonard tillverkar väldigt mycket tvål i olika former och dofter också.


Flaskor med olika dofter.

Doftlaboratorium där 'näsorna' blandar olika sammansättningar.


Turen avslutades i shopen, där den som ville fick handla till förmånliga priser.

Flera kom och sade till mig efteråt att de först inte hade trott att det skulle bli intressant alls, men oj vad de hade misstagit sig. Det tyckte att det var otroligt intressant att få höra hur det hela går till. Kul!

Vill du veta mer om parfym? Läs här.

Fortsätter min resa i bilder senare under veckan!